Symaskinen bildar stygn med mekanisk magi

I ett tidigare inlägg skrev jag lite om hur stygnen bildas med hjälp av den griparm som sitter runt skytteln med undertråd. På ett för mig nästan magiskt sätt skapar maskinen stygn efter stygn utan att jag egentligen begriper hur det går till. En övertråd och en undertråd - och om och om igen går de omlott och övertråden fångar upp undertråden och tar med den.... och ja, på något mystiskt sätt fungerar det. Nu har jag hittat en jättebra pedagogisk tysk beskrivning på Youtube så att jag nästan begriper hur det går till. Fast visst är det magiskt?

På bilden syns utklippta delar till en toile, en provklänning,  för att se om symönstret passar innan jag klipper till i det riktiga tyget. Där plagget ska sys ihop har jag markerat sömmarna med långa maskinsydda tråckelstygn. På det viset syns sömlinjerna (och känns!) på varje dels båda sidor.

Med handsöm och lite symaskin

För flera år sedan började jag sy den här dräkten med inspiration från medeltida kvinnokläder. Nu är den klar. Den inre klänningen är av oblekt linne och den yttre av ett mjukt fint ulltyg. Linneklänningen har jag sytt ihop på maskin men detaljerna har jag sytt för hand. Fållat och sytt i ärmar med kaststygn och efterstygn.

Runt halsringning och sprund har jag gjort läggsöm. Tråden till läggsömmen har jag tvinnat ihop av lite blandade lintrådar i olika färger som jag sedan sydde ner med enkla stygn av silkestråd med jämna mellanrum. Snörhålen är sydda med knapphålsstygn med en grön silkestråd. 

Samma typ av snörhål har jag gjort i sidorna på ullklänningen. De djupa ärmhålen var mode under senare delen av 1300-talet och kallades ibland för djävulsfönster av de som ogillade modenycket. Dräkten ska kunna användas av olika kvinnor därför gjorde jag den på detta sättet för att ge den en mer flexibel passform till olika kroppar.

När jag fållat ullklänningen har jag använt en tunn ulltråd. Egentligen ett vävgarn som jag en gång i tiden vävde ullgardiner av. Efsingarna som blev över när jag klippte ner väven har jag sparat och nu kom de till användning. Jag har sytt med små förstygn så att sömmen blir synlig även på rätsidan runt halsringning och ärmhål men fållat runt nederdelen mer osynligt. Det ockragula ulltygen var mycket behagligt att sy i.

Symaskinen Prinzess på prinsessans födelsedag

 Prinzess har stått i ett förråd och lagret av smuts och damm har singlat ner under åren och lagt sig som ett brunmurrigt täcke över maskinen. Nu har den tillslut kommit ut i ljuset. Eftersom Sverige har fått en ny liten prinsessa idag tyckte jag det passade att lägga in en bild på min nya symaskin, en riktig retroprinsessa. Jag fick den i måndags och har inte hunnit göra rent den.

Jag vet inte var den är gjord och inte när, men troligen är den från 50- eller 60-talet och kanske är den tillverkad i Japan. 

Snabbknäpparen som slog igenom

För exakt ett hundra år sedan, den 13 februari 1912, skriver Else Kleen om Snabbknäpparen i Stockholms Dagblad. Else Kleen skrev modereportage och böcker om kläder under flera decennier i början av 1900-talet, oftast under pseudonymen Gwen. Hon var också engagerad i kampen för kvinnlig rösträtt tillsammans med flera av dåtidens kvinnliga journalister som t ex Elin Wägner. I reportaget om snabbknäpparen (blixtlåset) lyckas hon på ett humoristiskt sätt få in både mode och politik.

"I ett tal för damerna framhöll för en tid sedan Oscar Bæckström att han för sin del inte kunde gå med på politisk rösträtt för kvinnorna innan dessa lärt sig att knäppa sina egna klädningar utan andras hjälp. Med den modesmak som för närvarande härskar, hade väl F.K.P.R. inte stora utsikter att nå fram till sitt mål, om rösträtten skulle förbindas med ett sådant villkor. Nu har emellertid utsikterna betydligt ljusnat, tack vare en genialisk uppfinning af en svensk-amerikan, hr P.A. Aronson.

Det är nu omkring två år sedan uppfinningen gjordes. Sedan dess har uppfinnaren vidtagit flera förbättringar hvilka äfven patenterats i alla länder. Under det senaste året har en fabrik byggts i Paris och som representant för hr Aronson har en ung svensk affärsman i Paris, hr Alfred Zetterqvist anländt till Stockholm för att arbeta in "snabbknäpparen" eller "allknäpparen" - i Frankrike kallas den "Le ferme-tout - här i Sverige. Dramatiska teaterns direktion har redan skyndat att köpa ett parti af artikeln för att använda den på klädespersedlarna vid hastig omklädsel. "
Hon fortsätter skriva om olika sorters snabbknäppare (till kläder och till tält bl a) och avslutar sedan alltihop med:
"Snabbknäpparen synes ha stora betingelser för att vinna mark i vår brådskande och nervösa tid, i all synnerhet under det kvinnomode som nu råder."
Och visst fick Gwen rätt, idag känns det svårt att tänka sig en vardag utan snabbknäppande dragkedjor. Dragkedjan, blixtlåset, snabbknäpparen- finns det fler namn?

F.K.P.R är förkortning för Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, en förening som bildades 1903. På programmet stod: rösträtt och valbarhet för svensk kvinna på samma villkor som för svensk man.Genom att för övrigt vara politiskt neutrala kunde de ena gifta och ogifta kvinnor ur alla samhällsklasser. Efter 5 år 1908 hade de 10 000 medlemmar.  De samlade under ett flertal tillfällen in stora mängder namnunderskrifter som stöd för sina krav. 1907 fick de ihop över 140 000 namn och 1914 samlades över 350 000 namn in för att påverka den politiska makten.
Föreningen upplöstes 1921 då kvinnlig rösträtt var genomförd.